SvenskaEnglishGermanPolish

                   Ansvar för sidans innehåll: Lena Johansson, Karlskrona kommun. Foto: Lena Johansson om ej annat anges.

Stadsplanen

Örlogsstaden Karlskrona planerades som en storslagen vision. Sveriges på den tiden skickligaste fortifikatörer, arkitekter osv engagerades för att förverkliga Karl XI:s vision om Sveriges nya örlogsbas.

Vid planläggningen av den nya staden och dess befästningar samarbetade Erik Dahlbergh med Nicodemus Tessin den äldre och Carl Magnus Stuart. Den första stadsplanen färdigställdes av Stuart och stadfästes år 1683, men ersattes av en ny 11 år senare. På stads- och befästningsplanen från 1683 ligger i söder örlogshamnen, i väster en efter holländska förebilder utformad hamn- och kanalstadsdel för köpenskap och enklare bostadskvarter. I norr planerades borgerskapets kvarter och i öster marina försörjningsanläggningar. I öst-västlig riktning låg Amiralitetsgatan med bostadskvarter för de högre officerarna. I våra dagar benämns den östra delen av denna gata Alamedan. Björkholmen, väster om Trossö, planlades för de anställda vid flottan och varvet. Även offentliga inrättningar som sjukhus, apotek och badhus ritades in.

Planens centrala axel går från norr till söder, längs de båda Kungsgatorna, över Stortorget och Amiralitetstorget ner till Högvakten, gränsande till örlogsbasen. År 1887 sprängdes en tunnel där man drog räls från stadens järnvägsstation till varvet, och denna tunnel följer centralaxelns sträckning.

Karakteristiskt för Karlskrona blev de mycket breda gatorna och det monumentala torget med sina offentliga byggnader. I denna klassiska rutnätsplan har den civila staden sitt centrum på den högst belägna platsen, Stortorget, som omgärdas av ståtliga byggnader för religion och rättskipning. De båda kyrkorna vid torget representerar renässansens två grundformer, rundtempel och basilika.

Rutnätsplanen korsas diagonalt av två strålgator, Borgmästaregatan och Södra Smedjegatan, som leder fram till Amiralitetstorget. Här planerade man att bygga ett palats för den centrala ledningsfunktionen för örlogsflottan, Amiralitetskollegium. Denna plats var avsedd både som arkitektoniskt centrum i stadsplanen och som maktens centrum i Karlskrona. Det storslagna palatset uppfördes aldrig som tänkt var, eftersom det kungliga enväldet inte gav plats för självstyrande ämbetsverk utanför huvudstaden. Amiralitetskollegiet inhystes provisoriskt i en mindre träbyggnad. År 1776 flyttades myndigheten till Stockholm. Där palatset skulle ha legat uppfördes i stället Bastion Wachtmeister, ett centralt fästningsverk i Slutningsmuren. Idag finns här Amiralitetsklockstapeln. Stadens centrum blev istället Stortorget.

I 1683 års befästningsplan planerades en befästningsring med ett stort antal bastioner förenade av raka murverk. Dessa skulle utgöra ett effektivt försvar mot anfall från såväl sjö- som landsidan. Men tiden och pengarna räckte inte till. I 1694 års plan skiljdes hamnen och varvet från den civila staden av en slutningsmur med ett flertal portar. Längs murens sträckning planerades sex större och mindre bastioner. Av dessa återstår idag Bastion Aurora på Trossös östra sida. Bygget av Slutningsmuren pågick fram till slutet av 1700-talet, men den västra delen fram till Lindholmsbron fullföljdes inte. Under 1800-talet började Slutningsmuren rivas och Amiralitetsslätten och området runt Amiralitetskyrkan blev efterhand tillgängliga för allmänheten. I kvarteren norr om Varvsgatan kan man se de återstående resterna av muren.

I stadsplanen för Karlskrona intog kyrkorna en viktig plats och de placerades vid torget enligt antika ideal. Hela befolkningen hade kyrkoplikt och därför behövdes stora kyrkor. För den enväldige Karl XI hade religionen stor betydelse. Han lär ha sagt: ”Sann gudsfruktan är ett av de förnämste, nödigste och nyttigaste ting vid Vår krigsmakt.”

Den första stadskyrkan, Hedvig Eleonora kyrka, byggdes i trä vid paradgatan Drottninggatan i hörnet av Östra Köpmansgatan. Kyrkan revs i mitten av 1700-talet men kyrkogården finns idag kvar som en liten park.