SvenskaEnglishGermanPolish

                   Ansvar för sidans innehåll: Lena Johansson, Karlskrona kommun. Foto: Lena Johansson om ej annat anges.

Kultur- och naturarv

På listan över omistliga världsarv finns objekt av olika karaktär, vissa är kulturarv och vissa naturarv, medan ytterligare andra är både kultur- och naturarv.

Kulturarv
Enligt Artikel 1 i Världsarvskonventionen är kulturarv:
  • Minnesmärken som arkitektoniska verk, monumentala skulpturer och målningar av särskilt stort universellt värde. Exempel: Egyptens pyramider.
  • Grupper av byggnader, fristående eller sammanhängande byggnader som på grund av sin arkitektur, enhetlighet eller belägenhet i landskapet är av särskilt stort universellt värde.
    Exempel: Örlogsstaden Karlskrona.
  • Miljöer skapade av människan eller av naturen och människan i förening, samt områden innefattande arkeologiska miljöer som är av särskilt stort universellt värde ur historisk, estetisk, etnologisk eller antropologisk synpunkt. Exempel: de terrasserade risodlingarna i Filippinerna.
Naturarv
På motsvarande sätt definieras ”naturarv” i Artikel 2:
  • naturföreteelser som består av fysiska och biologiska formationer eller grupper av sådana formationer av särskilt universellt värde
  • geologiska och fysiografiska formationer och klart avgränsade områden av särskilt universellt värde
  • naturmiljöer eller klart avgränsade naturområden av särskilt stort universellt värde
Immateriellt kulturarv
Vid sin generalkonferens år 2003 antog Unesco även en konvention för skydd av det immateriella kulturarvet, som Sverige har anslutit sig till. Konventionen ger exempel på vilka områden det immateriella kulturarvet tar sig uttryck:
  • muntliga traditioner och uttryck, däribland språket som förmedlare av det immateriella kulturarvet
  • framföranden (performanser)
  • sociala sedvänjor, riter och högtider
  • kunskap och sedvänjor rörande naturen och universum samt
  • traditionell hantverkskunskap

Konventionen gäller det levande utövandet av immateriellt kulturarv och huvudperspektivet är inriktat mot kunskap i att utföra och framföra ett kulturarv, inte kunskapen om kulturarvet i sig.